Daniel och Nadia halkade bara in på spåret att vara familjehem då det kom ett ensamkommande barn till Sverige som var deras släkting och för dem var det självklart att hon skulle placeras hos dem. Nu har det gått cirka tio år och Daniel och Nadia har haft tio barn placerade i deras hem.
I familjen finns fyra biologiska barn och Daniel och Nadia berättar att de ser placerade barnen som en del av familjen. Daniel och Nadia värdesätter att varje barn får tid för sig själv och att de respekterar varandras behov av avskildhet. Deras egna nätverk är också en viktig del av de placerade barnens liv. Den längsta placeringen de har haft var en pojke som stannade hos dem i fem år.
” Vi kan göra en positiv skillnad i barnens liv”
Daniel och Nadia beskriver skillnaden mellan att vara jourhem och familjehem. Att vara familjehemsföräldrar känns mer stabilt och långsiktigt, även om de vet att de inte kan förutsäga hur länge barnen kommer att bo hos dem. För dem är det viktigaste att barnen, om möjligt, kan återvända till sina biologiska föräldrar. De känner att de kan göra en positiv skillnad i barnens liv och bidra till samhället.
Det är också betydelsefullt för dem att barnen har kontakt med sina biologiska föräldrar, och de deltar aktivt i både fysiska och digitala umgängen. Samverkan med barnens skolor är en annan prioritering för familjen. Daniel och Nadia har arbetat direkt med socialtjänst och har även erfarenhet av att vara ett konsulentstött jourhem. Paret föredrar att samarbeta med Familjehemkonsulenter som de har haft ett samarbete med sedan 2017. De framhäver personalens kompetens, tillgänglighet och flexibilitet som centrala faktorer.
Det mest utmanande med att vara jourhem är den inledande perioden med en ny placering, när de ska lära känna barnet och anpassa sig till nya rutiner. Samtidigt är det en spännande tid när de får lära känna en ny person. Det allra bästa är när barnen verkligen landar hos dem och vardagen flyter på.
